FILIPPA K.

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått … För Filippa Knutsson föll valet på haute couturens paradnummer. ”När jag tänker på haute couture ser jag visningarna i Paris framför mig och de avslutades alltid med en pampig brudklänning.”

Den lågmälda klänning som är Filippa Ks version av couturens finalnummer föddes ur en fascination för 1930-talets Parismode, när Madeleine Vionnet och Coco Chanel skapade kläder för den moderna, korsettbefriade kvinnan. ”Det är en intressant period, när modet var kvinnligt och graciöst - och samtidigt bekvämt.”

Från Vionnet kommer tekniken att skära till på skrådden för att skapa en mjukt kroppsföljande linje. ”Spontant kanske man tänker volym när man hör ordet couture, men vi ville göra något mer återhållsamt som ligger nära det Filippa K står för. Något som känns bärbart och bekvämt. Som handlar om den diskreta lyxen och finliret i hantverket snarare än om de stora gesterna.”

Det moderna trikåmodets pionjär Chanel har bidragit med inspirationen både till pärlorna som är draperade över axlarna och till det okonventionella materialvalet. ”Det var ett av de svåraste besluten. Om vi skulle våga satsa på trikå, trots att det är ett material man ofta väljer till enklare plagg, snarare än i couturesammanhang.” Till slut föll valet ändå på en exklusiv, cremevit sidenviskostrikå. ”Det känns rätt eftersom det är så mycket Filippa K.”

Sedan gick det snabbt. ”Vi upptäckte att det bara finns ett enda ställe kvar i Sverige, i Norrköping, som fortfarande gör den typ av solfjädersplissering vi hade tänkt oss. Det är folkdräkterna som har hållit det hantverkskunnandet vid liv.” Efter att de hade lyckats pricka in ett tillfälle när maskinerna var igång och det plisserade tyget var tillbaka i ateljén i Münchenbryggeriet vid Södermälarstrand tog sömmerskan vid för att ägna dryga sextio timmar åt att fästa samman plisseringen till en dragspelseffekt inspirerad av den veckade pappersbröllopsklockan. Samtidigt tog det ärmlösa livet form, med en djupt skuren rygg.

”Det ligger enormt mycket tid och kärlek bakom den här klänningen.” Den löstagbara pärlboleron blandar nya och gamla halsband och har knutits fram pärla för pärla. ”Vintagepärlorna är det gamla inslaget. Själva klänningen är det nya, det blåa finns gömt som en hemlig detalj och det lånade får man stå för själv.”

Tidlöshet är ett av de begrepp som återkommer när Filippa Knutsson berättar om visionen med klänningen. ”Tanken är att den ska kunna fungera lika bra i framtiden som i dag. Det finns något sympatiskt med att man kan plocka fram en brudklänning för kommande generationer. Brudklänningen är ett så speciellt plagg, och i dag är det ofta det enda tillfället i livet när man kommer i kontakt med couture”.