HOPE.

När Hopes Ann Ringstrand och Stefan Söderberg blev tillfrågade om de kunde tänka sig att skapa ett coutureplagg tvekade de till en början. ”Vi känner oss trygga i vår del av branschen. Men couture? Skulle vi klara att bli jämförda på en internationell nivå? Är det över huvud taget möjligt? Det kändes viktigt för oss att kunna hålla Parismåttet.”

När de vänt ut och in på begreppet ett par omgångar för att undersöka om de kunde hitta Hope i couturen beslöt de sig för att anta utmaningen. ”Vi tog fasta på hantverket. Det klassiska herrskrädderiet hör till Hopes kärnvärden så det föll sig naturligt att bygga vidare på det.”

När de första klänningsidéerna hade förkastats föll valet lika naturligt på kappan, ett av Hopes signaturplagg. Den svarta kappan som nu pockar på uppmärksamheten bland skisser, toiler och tygprover i den gallerivita ateljén på Hudiksvallsgatan utstrålar en självklar exklusivitet.

Den distinkta, figursvängda silhuetten, med dubbelknäppning och långa, smala ärmar ”tillskurna för att likna en omfamning”, är inspirerad av en frälsningsarmékappa från tidigt 1900-tal. De refuserade toilerna som gör kappan sällskap skvallrar om att silhuetten har modifierats ett par gånger under arbetets gång. ”Vi ville accentuera formen och skapa dramatik i silhuetten. Först lutade vi åt frackkänsla, men till slut valde vi att droppa hela formen framåt så att den blev kortare bak och längre fram.”

Förutom det gedigna hantverket är det framför allt innovationslusten som styrt processen. Både när det gäller mönsterkonstruktion och finish. ”Vi ville skapa ett avantgardistiskt uttryck och en känsla av en design som ifrågasätter den traditionella finishen på ett coutureplagg.” Uttrycket är rått men i grunden välarbetat. Kappan är minutiöst uppbyggd inifrån och ut enligt gammal, klassisk skräddarkonst. ”Det känns när man håller i den. Den är tung som om man hämtat den på Operan.”

Det skrynklade kritstrecksfodret och de råa avsluten i halsen, ärmarna och på lagren av tyllunderkjolar som håller ut kappan baktill bidrar till den avantgardistiska känslan. Det torra, svarta ullmaterialet bidrar med en tidlös elegans, och varje liten detalj i den detaljrika i kappan har en egen historia att berätta. Som knapparna av äkta horn i silverfattning, eller ärmarnas sidenfoder med handtryckta kartor över kvarteret runt NK i början av 1800-talet.

För Hope har arbetet med couturekappan väckt en oanad lust. ”I takt med att vi testat oss fram i ateljén har hela teamet fått gå tillbaka och plocka fram sina grundkunskaper. Det känns nästan lite sorgligt att upptäcka att vi hamnat så långt ifrån dem i det vanliga kollektionsarbetet. Det har varit ett stimulerande och inspirerande projekt.”