Maxine Bédat tycker att det pratas för mycket om hållbarhet.

Unraveled börjar i just bomullsproduktionen och det visar sig vara en bra plats för att visa hur komplext systemet är i praktiken. Som det här med ekologisk bomull.

– Jag tror att många personer som bor i städer, precis som jag själv, tänker att det är uppenbart att bomullsodlare ska vara ekologiska och att det är moraliskt fel att de inte är det, säger Maxine Bédat.

Det visade sig när hon pratade med bönder som odlade ekologiskt och även med dem som använde kemisk besprutning att omställningen är väldigt riskfylld. De måste ändra den metod de har använt hela sina liv, det tar sedan tre år att bli certifierad och även efter den investeringen är det inte säkert att de kommer få någon positiv prisutveckling.

– Det fick mig att förstå riskerna som odlarna tar. Och att det är ett yrke med mycket stress. 

Om man vill sammanfatta Maxine Bédats inställning så menar hon mer eller mindre att allt prat om transparens, cirkularitet eller hållbarhet är marknadsföring och att dessa ”överanvända” begrepp har blivit allt mer problematiska. Ordet transparens reduceras ofta till en adress till en fabrik eller en bild i bästa fall, men det är inte meningsfull information enligt Maxine Bédat, som efterlyser fakta som kan verifieras av oberoende organisationer och lagstiftare, som till exempel arbetarnas löner.

– Cirkularitet är en bra lösning ur ett företagsperspektiv. Men ur ett moraliskt perspektiv ger det potentiella kunder en felaktig uppfattning om att deras köp inte har några konsekvenser, säger Maxine Bédat och påpekar att den största miljöpåverkan sker under själva produktionen och att även cirkulära plagg behöver energi och arbetskraft.

Om Unraveled visar något är det hur komplext systemet som producerar kläder är. Bomullen i jeansen kommer från USA, de vävs till denimtyg och färgas sedan i Kina, sys upp i Bangladesh, sourcas av andra företag än det som står på etiketten, säljs av Amazon, skickas till Kenya när ingen vill återvinna dem och hamnar till slut på soptippen. På alla ställen med problematiska konsekvenser.

Det hade inte behövt vara så här menar Maxine Bédat och till skillnad från många andra aktivister tycker hon inte att rättigheter och miljöhänsyn är oförenliga med en globaliserad ekonomi. För i USA var det textilarbetare som först såg till att organisera sig för att driva igenom bättre arbetsvillkor och det var protester efter utsläpp orsakade av textilfärgning i floder i North Carolina som gjorde att man tog fram lagar för ett bättre skydd för miljön. Men när frihandeln öppnade upp världens marknader argumenterade företagen för att sådana rättigheter och skydd inte skulle skrivas in i handelsavtalen.

– Det är inte så att folk vill acceptera slavliknande arbeten. Vi kan ha en lägstanivå för vad arbete innebär på samma sätt som vi har i USA och Europa. Vi måste bara skriva in det i våra lagar, säger Maxine Bédat.

Och om vi verkligen ska få till stånd en förändring är det genom policy, genom att kräva mer från varumärken, menar Maxine Bédat och påpekar att ingen ska behöva känna att den själv behöver dra hela lasset och vara superhjälten som förändrar allt. En bättre modeindustri uppstår istället genom en gemensam kraftsamling på flera nivåer.

– Förändring kommer till stånd när människor samlas och ser till att förändring händer. Det är alltid så, det är så demokrati fungerar.