På Nordiska Kompaniets webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera har sparats i din dator.

Godkänn alla cookies Avböj tredjepartscookies
Välkommen in Idag har vi öppet

Kärleksgurun Sandra Beijer

Efter tretton år på internet är hon expert på att skriva om känslor och att undvika klyschor.

Bloggaren, författaren och inspiratören har delat med sig av sin vardag på internet sedan 2005. Hon har skrivit två böcker om hur det är att vara ung och kär, och minns den tiden som igår. 

I huvudet på

Hur har bloggen förändrat dig som person?
– Den har format mig till den jag är idag. Jag har bloggat i snart tretton år. Jag är trettiotre nu, så det är mer eller mindre under hela mitt vuxna liv. Bloggen har öppnat så många möjligheter för mig och jag hade inte varit där jag är idag utan den. Jag kan inte se ett liv utan den. Utan den hade jag inte fått de kröniketjänster jag haft, jag hade inte blivit uppvaktad av förlag och mycket mer. Men jag arbetade tidigare som copywriter, så om jag inte hade bloggat hade jag antagligen fortsatt att jobba som det.

Är det svårt att dra gränsen mellan vad som är personligt och vad som är privat som bloggare?
– Det sköna med att driva en blogg är att man inte är framför kameran, även om det ser ut så, utan man är bakom den. Jag har hundraprocentig makt över vad jag säger, skriver och vad jag väljer att visa. Man lär sig vad man kan skriva och inte. Jag har aldrig känt att det var ett problem för mig att vara privat. Snarare tvärtom, när jag har öppnat mitt hjärta har jag märkt att det inte är farligt och snarare något som uppskattats. Dessutom, om inte jag har något att dölja, då kan jag ju heller aldrig bli huggen i ryggen. Jag har ju redan sagt allt.

”Om jag inte har något att dölja, då kan jag ju heller aldrig bli huggen i ryggen. Jag har ju redan sagt allt.”

När började du skriva din första bok?
– Jag började skriva på boken år 2012 och skrev på den i ungefär ett år. Sedan skickade jag in den till ett förlag där den blev antagen och det var också då jag sa upp mig som copywriter för att satsa på skrivandet och på bloggen.

Hur hade du tid att skriva boken medan du fortfarande jobbade?
– Det hade jag egentligen inte, men jag ville så otroligt gärna skriva den här historien och jag trivdes inte jättebra på mitt jobb. Jag bestämde mig för att om jag lyckas skriva ett bokmanus och ett förlag vill ge ut den, då säger jag upp mig från reklambranschen. Jag skrev så fort jag fick en lucka över och nästan hela min debutbok skrevs på mobilen. Jag skrev på tunnelbanan, på promenader, ibland under möten, istället för att kolla på serier. Jag bara skrev, hela tiden.

Du skriver om ungdomar och den första kärleken. Minns du mycket från din egen tonårstid?
– Jag har ganska bra minne överlag. Om jag sätter mig ner för att skriva om ett skeende i mitt liv, då har jag ganska lätt att hamna där och minnas hur det luktade och hur det kändes. Det är väl en av nycklarna som gör att jag ändå är helt okej på att skriva.

Fotografi Mathias Nordgren. Basker från NK Hattbar på plan 2.

Hur undviker du klyschor när du skriver om kärlek?
– Jag tror att det handlar om hur man har utvecklat sitt språk. Jag skrev också klyschor när jag var femton. Man måste skriva mycket, så att man kommer över det där steget. Dessutom tror jag att jag har en extremt skarp skämskudderadar. Vissa uttryck får jag kväljningar av, och då vet jag. Att undvika metaforer och adjektiv är annars ett ganska handfast säkert tips för att komma undan klichévärlden.

Hur gör man för att våga ta kontakt med någon?
– Jag vågar mer nu än förut för att jag är över trettio. Man blir liksom modig av att bli äldre. Jag tänker ofta, ”det här kan jag väl göra, det spelar väl ingen roll? Om det går dåligt, strunt samma, då har jag ju i alla fall testat det.” Jag har dessutom väldigt mycket FOMO (fear of missing out) inom mig. Att inte våga saker är snarare det som gör att jag ligger vaken om nätterna än tvärtom. Jag drivs att av hinna göra många saker i livet. Jag tror mycket på att vara aktiv i sitt eget liv. Det där sista lät i och för sig som en klyscha.

Och vad är dina bästa strategier för att komma över någon?
– Ett bra tips är att ta det på allvar. Jag tror många tänker att det inte är en stor grej, att värre saker har hänt, som krig och fattigdom. Men det spelar ingen roll, därför att om man själv mår asdåligt, då måste man respektera det oavsett. Om man respekterar sin sorg vågar man också ta hjälp och prata om det som har hänt och hantera sorgen på riktigt för att sedan gå vidare. Ta bort personen från alla sociala medier, radera sms-konversationer och ta bort alla bilder. Jag vet att det är ett strängt tips, men inget annat hjälper. Man kan inte vara kompis med sitt ex, punkt. Kanske om några år, men inte när man försöker komma över dem. Man måste tänka att man är en knarkare och att den personen är heroin. Man kan inte ta lite, ibland.

Dela