Det verkar som att du använder en gammal webbläsare, det kan göra att allt inte fungerar eller ser ut som det borde.

DUBBLA POÄNG 23 SEPTEMBER - 2 OKTOBER FÖR DIG SOM ÄR ELLER BLIR NYCKELKUND. LÄS MER HÄR.

NK:s franska

NK:s Franska damskrädderi: Madame Suzanne.

Vi har tidigare pratat med Susanna Strömquist, författare till boken Nordens Paris. NK:s Franska damskrädderi 1902 – 1966, och curator för utställningen med samma namn som just nu pågår på Nordiska museet. Nu har vi fått möjlighet att publicera utvalda nedslag ur boken. Lagom till festsäsongen börjar vi med att berätta historien om ateljéns första föreståndare, Madame Suzanne, och hur hon klädde Stockholms modeelit för baler och maskerader.

Shoppa boken här

NK:s franska

Tvådelad spets- och tyllklänning monterad på docka. NK:s Franska damskrädderi. Svart och vit klänning med spetskrage, dekorerad med svarta sammetsband och paljetter i guld och svart. Beställd av Blanche Bonde (född Dickson) gift med greve Carl Bonde. Stamkund med stor modegarderob. Levererad 1904. Göteborgs stadsmuseum. Bild ur Nordiska museets digitala arkiv. Fotograf Helene Bonnevier.

När Parismodet kom till Stockholm.

Under perioden sent 1800-tal till tidigt 1900-tal pågick det som brukar kallas la belle époque, en tidsanda som kännetecknades av framtidstro och optimism, av åtsnörda midjor och överdimensionerade hattar med Paris, modets huvudstad, som epicentrum. Därför var det naturligt för Josef Sachs att rekrytera den franska modisten madame Suzanne Pellin från Paris till Stockholm. Den första ateljén drev hon i Joseph Lejas lokaler. När de båda handelspalatsen Joseph Leja och K M Lundberg slogs samman 1902 och Nordiska Kompaniet bildades flyttade Madame Suzannes verksamhet över från Regeringsgatan till NK:s dåvarande lokaler vid Stureplan. Så här beskrivs hon av Susanna Strömquist i boken:

”När modisten Suzanne Pellin anländer till Stockholm år 1900 har hon lämnat en egen framgångsrik ateljé bakom sig i modets huvudstad Paris för att anta utmaningen att lära stockholmskorna att klä sig à la mode. Hon har korpsvart hår, blixtrande ögon, ett avundsvärt midjemått – och utsökt smak. Som stilsäker och kraftfull chef för den franska avdelningen på fashionabla handelspalatset Joseph Leja blir hon snabbt efterfrågad, både som kreatör och som modeauktoritet. Kunder i golvsvepande kjolar och stora hattar vallfärdar till hennes små, koketta salonger vid Regeringsgatan för att beundra såväl senaste nytt från Paris som den bländande föreståndaren själv.”

Historien om fladdermusdräkten på maskerad.

Den tidens stora baler inom societeten gav upphov till många beställningar i ateljén, och kreationerna fick uppmärksamhet i pressen.

”Under balsäsongen 1909 skapar Madame Suzanne ett större antal uppmärksammade hattar och klänningar. På Innocencebalen gör kronprinsessan Margareta succé i en elegant kreation från Nordiska Kompaniet – en frackjacka av rosa sammet med släp över en skir, mattrosa chiffongklänning, rikt broderad med silverpaljetter och vita pärlor. Madame Suzanne får beröm i pressen för sin eleganta och konstnärligt enkla stil.”

En minnesvärd beställning från Madame Suzannes tid är fladdermusdräkten som fångade konstnären Anders Zorns uppmärksamhet.

”På militärmaskeraden samma säsong samlas återigen le tout Stockholm: kungligheter, societet och artister. Modeskribenten Else Kleen besöker Madame Suzanne dagen innan balen. Hon kikar in bakom kulisserna i syateljén högst upp i varuhuset vid Stureplan och låter sig förföras av den ”halvfärdiga sagoprakt som flyter över ateljéborden”. Hon noterar bland annat en fantasifull fladdermuskostym. Madame Suzanne dirigerar och ändrar och vill ha fler blodröda paljetter in i öronen – ”det ska väl ändå bli ett rasdjur” – samtidigt som hon lyfter på de stora, skiftande vingarna som på ett finurligt sätt komponerats av chiffonglager i olika färger. Den grå sammetskroppen matchas av skor, strumpor och handskar i grått. Vem som bär kostymen? Det avslöjas inte, men från festen rapporteras om en ”liten, men med utsökt figur begåvad läderlapp, som framgångsrikt eftersträvade att fånga Zorn i sina grå sidenvingar”.

NK franska

Klänning monterad på docka. NK:s Franska damskrädderi. Helskuren slank aftonklänning med hög empireinfluerad midja. Skir ljusblå chiffong över en underklänning av silverlame. Silverskärp och bred bård av silverspets med pärlfrans på kjolen. Beställare okänd, leverans 1910. Bild ur Nordiska museets digitala arkiv. Fotografi Helena Bonnevier.

NK Fasad

Stadsbild från Stureplan i Stockholm. Byggnaden är Stureplan 3, ritad av Erik Josephson, där KM Lundbergs varuhus, då Stockholms största detaljhandelsföretag, flyttade in 1898. Företaget ombildades 1902 till Nordiska Kompaniet (NK) som hade sina lokaler i huset fram till 1915 då man flyttade till Hamngatan. Bild ur Nordiska museets digitala arkiv.

Ett nytt kapitel för NK:s Franska.

Det finns ingen kvar i dag som kan berätta, men Susanna Strömquist har lyckats hitta en skildring i NK:s arkiv om hur det var att jobba för Madame Suzanne.

”Sömmerskan Maria Svanström som fick anställning i ateljén 1905 berättar, i samband med NK:s femtioårsjubileum, att ”när Madame Suzanne var på solskenshumör var hon förtjusande. Men när hon var på motsatt, då svallade det franska blodet i högan sky.” Hon glömde dock ”aldrig bort att ha med sig en present som minne från Paris åt oss alla, när hon kom hem från sina resor”. Kollegan Signe Sten minns vid samma tillfälle att Madame Suzanne lärde dem att ta till vara på allt, och att hon pratade svenska, om än inte helt korrekt.”

1913 drabbades Madame Suzanne av hemlängtan och reste tillbaka till Paris. Första världskriget 1914 till 1918, som öppnade upp arbetslivet för Europas kvinnor, satte definitivt punkt för la belle époque. Och så började ett nytt kapitel i ateljéns historia, ett kapitel som kom att präglas av den tongivande föreståndaren Kurt Jacobsson. 

”På plats i Paris befinner sig unge herr Kurt Jacobsson. Efter ett par år som volontär hos Madame Suzanne på Nordiska Kompaniet har han rest till modets huvudstad för att vässa kunskaperna. Under några lyckliga ungdomsår blir han vittne till den aristokratiska modelyxens allra sista suck. Hela den överdådiga pärl- och paljettgnistrande finalen på la belle époque – lyxmodeeran som världskrigets utbrott inom kort kommer att sätta punkt för. Varpå ett nytt kapitel i modets historia tar vid. Liksom i historien om NK:s Franska damskrädderi.”

Samtliga citat ur boken Nordens Paris. NK:s Franska damskrädderi 1902 – 1966.