Det verkar som att du använder en gammal webbläsare, det kan göra att allt inte fungerar eller ser ut som det borde.

Att finna skönhet i det hållbara.

Marie-Louise Hellgren är en av pionjärerna inom hållbar formgivning. Under Design Week at NK den 8 – 14 februari bjuder hon in besökare att ta del av hennes design och process.

Text Daniel Björk.

Tiden har kommit ikapp Marie-Louise Hellgren. Eller om den följer henne i hasorna. För som formgivare har hon arbetat med hållbara metoder som upcycling och växtfärgning länge nu, en outsider och en förtrupp som banat väg för den medvetenhet vi ser breda ut sig i dag.

– Jag har hållit på i motvind. Men jag har inte tänkt på det utan har bara jobbat på och hoppats på att medvetenheten skulle öka, säger Marie-Louise.

Under Stockholm Design Week tar hon över ett av NK:s skyltfönster för att göra en specialversion av sin Pop-Upcycling Studio och visa en del av sin verksamhet för nyfikna. Där kommer man att kunna se prisbelönta pallen Lilla Snåland, som är skapad av restmaterial från tillverkningen av Carl Malmstens kända stol Lilla Åland.

– Jag letade efter spillmaterial och det visade sig att de sågade av två trianglar under tillverkningen, 30 000 trianglar varje år som de bara eldade upp. Men det var bra att det var så många för då kan man göra en serie.

Sedan började hon pussla ihop trianglarna och slutresultatet blev en pall som är lika vacker som den är hållbar.

– Jag kontaktade dem delvis på grund av att det var fint trä, säger Marie-Louise. För skönhet är hållbart och otroligt viktigt. Det berör människor att vistas i en vacker miljö.

I sin pop-up kommer Marie-Louise även visa ett växtfärgat golv gjort av träspill, ljudabsorberande rumsavskiljare, hängaren Spillkråkan som är tillverkad av personer med funktionsnedsättning, samt Spiderbed, en upcyclad dagbädd av KL-trä, spill från byggnadsindustrin.

NK Design Week

Lilla Snåland från Stolab, formgiven av Marie-Louise Hellgren, finns att köpa på NK Inredning. Fotografi Charlotte Gawell.

”Jag är inte så fäst vid något, förutom människor så klart, och mina husdjur.”

Design Week at NK

Spillbitar från tillverkningen av Lilla Åland, som utgör grunden till Lilla Snåland. Fotografi Charlotte Gawell.

– Hållbarhet är mångfacetterat, men som formgivare har man ett stort ansvar att skapa något som är relevant för folks vardag. Relevans, tidlöshet och hög kvalitet så det håller över tid – det är grunden. Och det är inte bara ett materiellt värde, utan ett känslomässigt värde.

Så hur började allt det här egentligen? Var kommer intresset för det hållbara från?

Marie-Louise tror att det kan ha varit ett möte med en konstnär från navajofolket vars livsfilosofi gick emot strömmen. Hon kände en identifikation med honom men det tog många år innan hon vågade ta steget ut, Marie-Louise var inte säker på att hon vågade trotsa konventionen.

Ett tag bodde hon i Bryssel och som nybliven mamma uppmärksammade hon att det låg skräp på gatorna och hon knackade på bildörrar när de stod på tomgång (“När man är ung är man nog lite argare.”), hon planterade skog och träffade Belgiens miljöminister. Hon tog beslutet att bli vegetarian 1995 och 2001 gav hon bort allt hon ägde.

– Jag tog bestlutet att undersöka och utmana mig själv och mina rädslor. I dag har jag ganska många saker. Jag har kläder och smycken och smink och så. Men jag vet att jag inte behöver ha det. Det var som att det var något i mig och jag var tvungen att göra det här radikala. Det var svårt, men det var ändå enkelt.

I dag känner hon sig därför väldigt fri och säger att människor kan uppleva henne som lättsam. Hon känner att det är för att hon redan varit med om att inte ha något.

– Jag är inte så fäst vid något, förutom människor så klart, och mina husdjur.

Tidsandan följer som sagt Marie-Louise i hasorna och hon har precis tilldelats tidningen Residences stora formpris för Årets miljöprofil 2020. Men hon anser att designbranschen fortfarande innehåller mycket greenwashing.

– Soffor som anses vara hållbara har ofta fyllning av kallskum och det är inte så lätt att se på en möbel vad den innehåller. Möbler är inte lika snabb konsumtion som mycket annat, men det är mycket som måste slängas efter tre år, påpekar hon.

Marie-Louise har också arbetat nära modeindustrin och restaurangbranschen, genom ett projekt med Filippa K där de gjorde klänningar av komposterbar Tencel (ett hållbart material som är gjort av lyocell från trä). Hon designade materialet till klänningarna och växtfärgade det med matsvinn.

Marie-Louise är noga med att påpeka att hennes design ska kännas här och nu.

– Jag gillar inte vintage, att det ska se ut som ett museum. Det ska vara modernt och man måste vara lite störig, annars blir det inte kul.

Och trots att det är en pandemi känner hon ett stort hopp, särskilt på grund av unga människor.

– Jag gillar att man kan vara aktivist och ha röda naglar i dag. Tycker själv det är roligt med mode och folk som sticker ut. Och det är därför jag gillar NK! Men det har gjort att jag inte passat in, förrän nu. Jag har alltid känt mig lite för elegant.

Hennes syn på hållbarhet är också förvånansvärt bred och hon pratar om det både som estetik, som ett tillvaratagande på resurser, och som något omtänksamt. Det är långt ifrån pekpinnar och asketism.

– Det får inte bli för fotriktigt, människor ska få göra som de vill, förtydligar Marie-Louise. I dag har det blivit för mycket att man ska hålla sig på en smal spång.

– En person sa till mig att jag är en snäll rebell! Jag är ju aktivist, men jag vill inte tala om att jag vet bäst. Och det är kanske därför det tagit så lång tid att brejka.

NK design Week

Matta, Wedge i Tencel för Asplund, formgiven av Marie-Louise Hellgren. Mattan produceras och säljs av Asplund Collection. Bordet är formgivet av Anja Sebton och Eva Lilja Löwenhjelm. Fotografi Louise Billgert.