Hos Saman Amel får det ta tid att bygga en garderob.

Vi träffar Dag Granath och Saman Amel i ateljén på Östermalm i Stockholm. Rummet ut mot gatan är platsen där allt börjar. Möblerat med soffa, bord och fåtöljer bjuder atmosfären in till samtal, eller “surr” som Dag och Saman kallar det. Barndomsvännerna inledde sin gemensamma bana inom skräddat efter att de gått ut gymnasiet 2012, från början sålde de slipsar. Saman är utbildad skräddare och den som designar, Dag sköter surret. Hit kommer den som har bokat tid, och har tid –  runt en timme krävs innan ett plagg kan beställas och den inkluderar bland annat samtal, nitisk måttagning, provningar och material- och färgval. Det första mötet handlar om att ha en dialog om kundens livsstil och värderingar. Med det samtalet som grund kommer Saman och Dag med förslag efter kundens behov. Kundrelationen är långsiktig och sträcker sig över många år snarare än att en kund kommer en gång och beställer en hel garderob.

Dag Granath: En ny kund får inte köpa fem kostymer till jobbet på en och samma gång. De får köpa en kostym.
Saman Amal: Det är lätt att säga, men det är svårare än man kan tro. Onlineshopping har ju spätt på köpbeteendet psykologiskt, att det ska gå snabbt. Vi vill att folk ska konsumera i lugnare takt, över tid. På det sättet kan vi lära känna personen och bli ännu bättre på att rekommendera. Vår produktion är också väldigt avancerad. För varje plagg vi gör uppdaterar vi mönstret.
Dag: Kundens smak kommer också utvecklas. Första gången vet de kanske inte vad de trivs i, men sedan börjar de fatta vilka detaljer de gillar bäst. Kanske de inser att de inte gillar gubbveck? Då vill man inte ha gjort 17 stycken byxor med veck från början.

Hur kommer det sig att ni valde att producera i Italien?
Saman: Skillnaden mellan brittiskt och italienskt skrädderi är framför allt hur mycket konstruktion man har på insidan. Där har italienskt skrädderi varit mycket bättre på att leka med samtida estetiska rörelser, både inom kultur och hur folk klär sig. Kostymen jag bär är gjord på ett skrädderi i Italien, och den har ingen konstruktion i sig. Här har man dragit det så långt att kavajen nästan är som en lyxig kofta.
Dag: En mjukare silhuett visar att skräddat inte behöver handla om att uttrycka formalitet eller pondus som det gjort förut. Utan det är bara ett skönt, trevligt sätt att klä sig, ett sätt som smickrar kroppen. Det kan vara svårt att dyka upp i en tredelad brittisk kostym när man ska dricka bärs med polarna som har på sig t-shirt och jeans. Sen är det otroligt elegant när man går i London och ser bankgubbar i sina kostymer. Det är en bra look, men det är en annan look. Vår grundfilosofi är mer syditaliensk än något annat. Men inte strikt syditaliensk.
Saman: Det neapolitanska är mer flamboyant. Vi jobbar inte med logotyper eller starka färger.

Hur förklarar ni skillnaden på era kavajer och en färdig kavaj i butik?
Saman: Vi ber kunden prova en kavaj. Om de tycker att den känns fantastisk, då ska de beställa en kostym från oss. Om inte, så är det fine. Vi är inga aggressiva säljare, vi är inte bekväma i den rollen. De kunder som vill vara här, de kommer söka sig hit och vi möter dem på bästa vis.
Dag: Idag behöver vi inte förklara sådant längre. Det är otroligt kul att se hur det har förändrats. Och det drivs ju fram av att till exempel NK vill ge oss det här priset.

Hur är er relation till NK?
Saman: Jag och Dag har varit sjukt klädintresserade sedan vi var små. Vi gick runt på NK och kollade på Lacoste-pikéer. Det enda stället man ville handla på när man var liten var NK.
Dag: Vi köpte kanske inget, men det viktiga var att vara på en fysisk plats. I en mer och mer digitaliserad värld tror jag vi måste tillbaka till den romantiska känslan av att komma in i ett varuhus.

Till skillnad från många modeföretag arbetar inte Saman Amel med säsongsbundna kollektioner. En jacka kan ta två år att designa och produkutveckla.

Saman: Förhoppningsvis kommer den göra sin nästkommande ägare nöjd i 10-15 år. Vi gör vår research, funderar mycket över “passing the test of time”. Man vill ju kunna gå och sova med gott samvete, man vill göra saker som är bra. Det är det det handlar om i slutändan. Allt vi gör här är del av en permanent kollektion.

Vi går in en bit i lokalen. På färgkoordinerade klädställningar hänger utvalda plagg. Det ger kunden ett hum om vad man kan göra i form av modeller, färger och material. Efter att de lärt känna kunden ger Dag och Saman ge förslag på kombinationer.

Saman: Vi arbetar individanpassat. Vår modell är både modern och väldigt gammaldags.

Bakom succén, som alltså på pappret kan verka gammaldags, döljer sig ett avancerat digitalt system.

Dag: Processen ut mot kund är väldigt analog och personlig. Men den digitala infrastrukturen bakom har vi jobbat med mycket. Saman är en riktig kodare och en riktig nörd. I början gjorde vi allt själva. Kodade våra egna hemsidor och backend.
Saman: Allt är sjukt digitaliserat för att det inte ska bli fel.

Vi går in i rummet längst in, mot innergården. Rummet badar i naturligt ljus. Ena väggen är täckt med speglar och i hörnet finns ett skrivbord. Här är sker måttagning och provning av plagg.

Dag: Måttagningen är en koncentrerad process där vi behöver vara sjukt noggranna. Vi har inte möjlighet att göra om allting från scratch. Axel och krage, de bärande partierna, måste sitta.
Saman: Efter att vi tagit alla mått skapas ett unikt mönster som skickas till en ateljé till Italien. Efter cirka två månader kommer plagget. Då har vi en andra avprovning och så gör vi lite justeringar. De justeringarna läggs in i kundens mönster i Italien, och sedan har vi en skräddare här i kvarteret som gör de sista småjusteringarna på plats. Då slipper vi skicka plaggen fram och tillbaka i onödan. Varje plagg vi gör kan också justeras en och en halv storlek både uppåt och nedåt. Kroppen kommer förändras. Vi har folk som kommer hit och vill ändra sådant som de köpte för fem år sedan.