Kapitel 2

De hade ingen tid att förlora och Rickard guidade dem fram till ett gulligt litet hus som låg i en glänta. Där bodde två av hans vänner, förklarade han. När de kom in i huset kunde Julia se två stora kaninöron täckta av mjöl sticka upp bakom stora skålar. Hemmet doftade ljuvligt och var inrett på ett oerhört varmt och ombonat sätt, fullt av vackra föremål, kuddar och filtar. Det var inredningskaninen Klaras boning och det var hon som stod gömd bakom skålarna. Hon ropade att hon strax var klar med sina magiskt goda lussebullar, men de kunde gå ut till dammen och vänta där. 

Utanför huset fanns en frusen damm som gnistrade i ljuset. En groda rörde sig graciöst över isen på ett par skridskor och den bar på ett fat fullt av kakor och bullar. Grodan, en matgroda som hette Gizal, skrinnade elegant över till dem och bjöd Julia att ta för sig.  Hon tog en kaka och tänkte att det minsann inte bara var lussebullarna som var magiskt goda! När även Klara Kanin hade kommit ut ur huset förklarade Rickard att det var bråttom att få tag på den magiska julnyckeln och att han – och Julia – behövde deras hjälp. 

Självklart ville både Klara och Gizal hjälpa till och med ens satte en febril aktivitet igång. Klara packade flera utsökta, tjocka plädar som de skulle kunna värma sig med, medan Gizal tog med de fortfarande varma lussebullarna som färdkost. Sen begav de sig av genom den vintriga skogen. Rickard sa att de skulle hämta upp ytterligare två vänner – alla behövdes! Och det dröjde inte länge förrän en av dem dök upp.